85501786184 Gorm Den Gamle
Kung av Danmark.
| Biografi: | 1) | Gorm den gamle (även Vurm), kung av Danmark under första hälften av 900-talet, far till Harald Blåtand.[1] Eventuellt död 958; ett årtal som erhållits genom en dendrodatering av bevarat trä hämtat från den norra gravhögen i Jelling. Man saknar dock säkra bevis för att denna hög är uppkastad över Gorm, även om en stark tradition gör detta gällande.
Snorre Sturlasson kallar honom Gorm Hardeknutsson. Möjligen var Gorm därför son till Knut I (Hardeknut).
Regerade från orten Jelling. Gift med Tyra Danebot. Omnämns på den lilla Jellingestenen;
”Kurm kunukr karthi kubl thussi aft Thurui kun sina Tanmarkar bot”
lyder translitteringen av texten på stenen som har fått två tolkningar, dels ”Kung Gorm gjorde detta kummel efter sin hustru Thyra, Danmarks beskyddare”, men också ”Kung Gorm, Danmarks beskyddare, gjorde detta kummel efter sin hustru Thyra”.
Om Gorm berättade den senare kung Sven Estridsson för Adam av Bremen att han var den ”som jag vill kalla en gruvlig orm och som var i hög grad fientligt inställd till alla kristna. Han planerade att fullständigt utrota kristendomen i Danmark, fördrev Guds präster från sitt område och lät också döda många under tortyr”.
Barn
Harald Blåtand
Knut Gormsson (Knud Dana-Ast)
Gunhild Gormsdotter
Dessutom har ibland en på en runsten i Hällestad omnämnd Toke Gormsson gissats vara son till Gorm den gamle.
|
|---|
| Död: | omkring 950 | |
|---|
Noteringar
I Snorre Sturlassons Norska Kungars Krönika står det: Kung Gorm fick två söner tillsammans med med Tyri Dannebod som fick namnen Knut och Harald. Knud var ett vackert barn , och den mest förtjusande av de två. Han liknade mycket sin mor och kallades därför "Knud Danne ast "Gorms drottning Tyra Danebod byggde Dannevirke till värn mot tyskarna. Deras son, Harald Blåtand (d. omkr. 985), härskade icke blott i hela D., utan utsträckte sitt välde också öfver en del af Holstein och Venden, där han grundlade vikingasamhället Jomsborg, samt för en tid öfver Norge. Han tillät 948 upprättandet af de första biskopsstiften och lät 960 själf döpa sig jämte sin drottning, hvarefter kristendomen vann betydligt insteg bland folket. 974 råkade han i krig med tyske kejsaren Otto II, som förstörde Dannevirke samt upprättade ett markgrefskap mellan Slien och Eider, hvilket emellertid snart ånyo föll i Haralds händer. Harald stupade i en strid mot sin egen son, Sven Tveskägg (omkr. 985-1014).....Källa: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /1291-1292Över sin drottnings grav vid Jellinge reste Gorm en sten, den s.k. mindre Jellingestenen, med inskriptionen: "Gorm konung, Danmarks bot, gjorde detta minnesmärke efter Tyra, sin hustru". Haqvin Spegel skrev i sin "Then svenska kyrkiohistorien" följande om Gorm: "Efter Konung Björns död kom hans son Alarik til Regimentet hwilken man icke wet hfwa warit i then Christeliga Religionen i sin ungdom underwijet, men om han så war, må man doch twifla om han war ther uti beständig at han höll besynnerliga god wänskap med Konungen i Danmark Gorm Hin Gamble, hwilken war the Christnas swåre Fiende och hade Alariks dotter Sigrith til Drottning förr än han fick Thyra ifrån Ängelland".
Personhistoria
Källor
|
 |
| Gorm mottar budet om sin son Knuts död. 1800-talsmålning av August Vilhelm Thomsen. |
|
