Värmland, Kils härads dombok den 12, 13 och 15 juni 1672
Näst
bekände Olof Böriesson i Norre Rådum i Nyedh Sochn och hans Broder Joen
Böriesson efter sin aflagde Sannings Edh, att deras Syster Brijtha Böriesdotter
hafwer skamligen och förachteligen skält sin Moder Marith Larssdotter och
kallat henne om nestförledne Korssmessedagh, Hynda, Skråf, och önskat att
stufwan som Modren boor uthi måtte Siunka till Helfwetes afgrundh och Modren
medh dhen, Halte Skanken, efter hon ähr halt, dette war Olofs wittnesbördh; Jon
wittnade dette att om Korssmessedagen nestförledne, hade dottren Marith warith
i fähusset som dhe bägge äga, och kastat kull Modrens kittar eller Balkar, då
kom Modren och fick dett see, hwar af uthan Twifuell ähr träta dem emellan
kommin, och när Modren skulle gå uth, togh dottren i hennes Kammarnyckell och
lade remmen emoth Betheskedh och högg henne af och togh nyckelen från henne
dett han likwäll icke sågh uthan wittnade wara Modrens Klagomåhl, een stundh
efter kom dottren in till Modren i sin stufwa, som hon hafwer mitt emoth Jons,
och begynte som han skenbarligen hörde, ropa på henne Hynda, Tijk, Tjuf
Cecilia, Fryksdahlstiggare, Skrof, Horssa Helsingehora, wissandes henne för
18 000 dieflar sägandes du hafwer bolat medh Helssingen /: som war een
gammal Kohlare, och reda dödh :/ i Siu åhr. Detta Moderens klagomåhl hafwer
Kyrkioherden i Nyedh Sochn Wyrdige och Höglärde Mester Bengt Bergius,
nestförledne Maij Månadhs begynnelsse, då han war dijtt kallat att stilla någon
oenigheet dhem emellan, antecknat, och medh sitt egit Namn verificerat, sampt
medh Modrens begiäran, som för sin ålderdomb skull icke kan komma till Tinget,
att han wille denna Saken Rätten, på hennes wägnar recommendera, efter hon då
icke badh henne ett ordh om förlåtelsse, Brijtha kunde nu inthet annat giöra än
gråtha och ödmiukeligen bedia om nådh, lofwandes bättra sigh bådhe för Gudh och
menniskor, ynkandes sijne Twenne små Barn, om henne något skulle wederfaras, af
hwilke hon ett mycket spedt, bar på sijne armar. Tillsspordes om hon kunde
bewijssa sin Moder något oährligit medh Helssingekohlaren, der till hon swarade
ney.
Sedan hon togh afträde, wittnade Nämbden att
Modren Marith ähr och een elak menniskia af förgiftigt sinne; Icke kunnandes
uhrsächta dottren för samma okynne. Resolutio.
Denna Rätten ansser Brijtha Böriesdotters ogudachtige bannande, Skamlige och förachtelige Skählsordh och onda önskningar emoth sin Modher Marith Larssdotter, wara så grofwa och store, att hon, sig till straf och androm till warnagell, ähr därföre skyldigh efter Guds Lagh lev: 20 v: 9 att döden döö. Hemställandes i underdånigheet Högl. Kongl. HofRätten att giöra misskundh medh henne, efter Modren nu hafwer sänt sitt budh hijtt och beder för henne.
Göta hovrätt, Criminaliaserien
Anno 1672 den 10 oktober resolverades efterskrivne Criminaldom ifrån Värmland.
En rannsakning och dom ifrån Kils härad över Britta Börjesdotter som haver skamligen och föraktligen skällt sin moder Marit Larsdotter, för Hynda, Tik, TjuvCecilia, Frykdalstiggare, Skråff, Hora, Helsingehora. (Etl.) haver dottern denna sin moder uti en och annor måtto oförrättat, hvilket hon omsider hos modern avbeditt och utlovat att här efter sig skola bättra. Haver där hos erkänt sig intet oärligitt med bemälte sin moder vetat. Det förmäles i rannsakningen att modern Marit skall hava ett förgiftigt sinne. Tingsrätten dömde Britta efter Guds lag lev: 20. v 9. vara härför skyldig att dö, som vidare av rannsakningen seendes är.
Resolutio:
Ehuruväl Britta Börjesdotter för sitt skamliga
och föraktliga förhållande emot sin moder Marit, kan efter Guds lag förtjänt
dödsstraff. Likväl emedan 1. att modern haver icke allenast sin dotter Britta
förlåtit det hon henne kan emot brutit, utan och bedit om hennes livs
förskoning. 2. Haver Britta utlovat bot och bättring och sig jämmerligen givit
för sina tvenne små och späda barn, om henne för detta sitt förseende något
dödsstraff skulle övergå. 3. Förmäles uti rannsakningen att modern Marit skall
och hava ett förgiftigt sinne, och alltså lätteligen någon orsak kunnat givit
till samma sin dotters okynne emot sig. Varför förskonas Britta därmed, att hon
för Tingsstugudörren skarpt slita ris, och en exemplar kyrkoplikt underställas,
med bara axlar och ris i handen tre söndagar efter varann.
