32 Nils Damberg
Salpetersjudare. Was at most 77 years.
| Born: | 1759 Damkroken, Våxtorp F | |
|---|
| Buried: | | |
|---|
| Unpaid rent: | 1798-11-10 1) | Västra Härad's parish register on 26/10 1798
Section 206.
Regarding the 1st debt claim as unpaid advances from Svenarum to Tornmyra for the 2nd pair of horses, Anders Jonasson and Lars Svensson in Svenarum agreed with the "saltpettersjuderie värkmästar" Nils Damberg on the farm Gransbo under Kohult, who later, at the undertaking of this case, did not attend, although the arbitrator Hans Malmberg on behalf of the plaintiffs presented evidence from P Pettersson and D Svan in Horshaga further stated that Nils Damberg received a summons in this case on 17 September last, which is why Malmberg demanded a fine from the defendant for the failure to appear and that the defendant had to be ordered to pay the previous sum and reimburse the court costs.
The defendant who failed to appear without due date, is liable for failure to summons 16 so-called the king's single case, and with the case will be held until later during the trial in the absence of the defendant's arrival.
Västra Härad's parish register on 10/11 1798
Section 354.
When the case, which on the 26th of October next year § 206 was held, between Anders Jonasson, and Lars Svensson in Svenarum, the plaintiff, and Nils Damberg, the saltpetre smelter foreman, on the farm Gransbo, regarding the debt claim, was now called up again, the defendant was likewise absent without notice of default, which is why the district court ruled as follows.
Rash.
As the defendant Nils Damberg was sued in due time, but failed to appear during the due process. Thus and as a result of 12 Cap. §§ 2 and 3 of the Code of Procedure, the defendant will be sentenced for complete non-appearance to 32 sh. the king's sole cause, and hereby ordered, that the claimed sum 1 Rd. to the plaintiffs immediately pay with 5 percent interest from the date of legal action, until payment is made, and reimburse the plaintiffs' court costs with 1 Rd. 8 sh. Regarding this judgment, since time for What is over. As soon as the defendant is announced or promoted to enforcement, he can agree to the matter for the next thing and seek profit again, if he needs to use it.
Västra härads dombok den 26/10 1798
§ 206.
Angående 1 Rd skuldfordran såsom obetalde skjutspenningar från Svenarum till Tornmyra för 2:ne par hästar, hava Anders Jonasson och Lars Svensson i Svenarum instämt "saltpettersjuderievärkmästaren" Nils Damberg på torpet Gransbo under Kohult, vilken senare, vid detta måls företagande ej kom tillstädes, ehuru Nämndemannen Hans Malmberg å kärandenas vägnar företedde bevis utav P Pettersson och D Svan i Horshaga däröver, att Nils Damberg erhållit stämning i denna sak den 17 sistlidne september, varför Malmberg yrkade böter å svaranden för uteblivandet och att svaranden måtte åläggas betala den förrade summan och ersätta rättegångskostnaden.
Svaranden som förfallolöst uteblivit, pliktar för uppropsförsummelse 16 sk konungens ensak, och med målet kommer att anstå till längre fram under tinget i avbidan på svarandens ankomst.
Västra härads dombok den 10/11 1798
§ 354.
Då saken, som den 26 nästlidne oktober § 206 förevarit, emellan Anders Jonasson, och Lars Svensson i Svenarum, kärandes, samt salpetersjuderiverkmästaren Nils Damberg, på torpet Gransbo, angående skuldfordran, nu åter uppropades, var svaranden likaledes utan anmält förfall frånvarande, varför tingsrätten avsade följande.
Utslag.
Som svaranden Nils Damberg i laga tid blivit stämd, men förfallolöst under tinget uteblivit. Alltså och till följe av 12 Cap. 2 och 3 §§ Rättegångsbalken, bliver svaranden för alldeles uteblivande sakfälld till 32 sh. konungens ensak, samt härigenom ålagd, att den fordrade summan 1 Rd. till kärandena genast betala med 5 procents ränta från lagsökningsdagen, till dess betalning sker, samt ersätta kärandenas rättegångskostnad med 1 Rd. 8 sh. Börandes dock denna dom, sedan tid till Vad är förbi. Så tidigt svaranden kungöres eller till utmätning befordras att han kan saken till nästa ting instämma och åter vinning söka, om han så nödigt nyttja.
|
|---|
| Stöld: | 1808-06-18 Västra Härads urtima ting | Summer night in Sjöbo
There was a scent of freshly cut grass and early summer over Svenarum's inn that June morning in 1808. But the mood in the hall was anything but bright. The specially convened ting for the Western District was assembled under the leadership of judges and jurors, and before them stood a man whose reputation had long preceded him.
Nils Damberg, about fifty years old, pale, slightly cross-eyed and wearing a brown sweater with leather trousers, stared stubbornly at the floor. He was handcuffed and recently transferred here from the county jail. The prosecutor, Crown warrant officer Fredric Sandahl, laid out the documents in front of him. The case involved a stolen sack of grain from the widow Ingeborg Nilsdotter on the Beckudden croft, but the prosecutor suspected that it was only the tip of the iceberg.
Watchful eyes in the night
The story had its beginning the night before. The widow Catharina Petersdotter in Svenarum had been missing fabric, and her suspicions had fallen on the crofter Nils Damberg in Sjöbo. She had therefore hired two local residents, Peter Svensson and Nils Svensson, to keep watch around Sjöbo on the night between May 29 and 30.
At eleven in the evening they had seen Damberg leave the croft with an empty sack. Three or four hours later he came back – this time with a heavy load on his back. They caught him off guard. In the sack he carried nine and a half coats of grain and another empty sack. They took him to Kohult, where the widow Ingeborg Nilsdotter discovered early that morning that her granary had been broken into. Damberg had then, in a weak moment, admitted the theft and offered the widow both the grain back and a settlement if the matter would only be kept quiet.
But now, before the court, Damberg refused to acknowledge it.
- I have not taken anything from Ingeborg, he claimed with a firm voice.
The explanation sounded almost too good to be true: his wife would have bought the grain a few days earlier from a dragoon's wife named Ulrica Brandt in Källåsen. That same night he had had to fetch it, as he had to borrow the neighbour's oxen to plow a small patch of land at dawn. That he offered the widow money in Kohult? It had only been because he had been threatened with the dreaded county jail if he didn't pay, a fate he feared more than anything else.
The testimonies are piling up
The court listened skeptically. One local resident after another was called to testify. Witness after witness painted the picture of a man who throughout his life was known for dishonesty, rumors of theft and loose reins.
Jonas Månsson in Hult told how, on the morning after the arrest, he tried to get Damberg to confess:
Damberg offered to pay fifty-two riksdaler if only the widow could take a cow as a pledge, if only we let him go.
One by one, the neighbors came forward. They told about footprints in dewy tracks that led from Beckudden's broken-down shed directly towards Damberg's cabin. They told about how Damberg tried to bribe his guards with a riksdaler in his hand to escape, and how there had long been whispers in the villages that he carried idols with him.
Towards the afternoon, the pressure intensified. Even more witnesses were called, including the neighbor Annika Johansdotter, who heard the widow Ingeborg shouting in panic at the shed early that morning, and who noted that the key to the shed was hanging far away on the cottage wall at that time. The prosecutor also brought old sins to light, an earlier verdict from 1785 where Damberg was sentenced to nine pairs of rods for possession of false keys, as well as reports that he hardly ever set foot in church or participated in communion.
No end to the mountain of debt
However, Damberg stood his ground. Even though the sacks were compared and the grain found to be uncannily like the widow's lost crop, even though his own promises of reconciliation were witnessed again and again, he shook his head and denied it all.
When the court finally passed its verdict, it turned out that several important pieces of the puzzle were missing. The dragon's wife Ulrica Brandt, who was said to have sold the grain, was ill in bed and had recently received Holy Communion from the commissar. In addition, Damberg's own wife and the local crofter Gustaf Törnros needed to be heard regarding another theft story about stolen hay.
The proceedings determined that the case must be postponed until a future time immemorial. The state of evidence was heavy and the suspicions strong, but all parties would be fully heard.
When the chairman finally slammed his gavel on the table and declared the matter over, the air in the inn was saturated with excitement. Nils Damberg had to find himself once again putting the handcuffs on his wrists. The guards took a firm hold of his arms and led him back out into the June evening, straight towards the county jail he had been trying to avoid for so long.
Sommarnatten i Sjöbo
Det doftade av nyslaget gräs och tidig sommartid över Svenarums gästgivaregård den där junimorgonen 1808. Men stämningen i salen var allt annat än ljus. Det extra inkallade tinget för Västra härad satt samlat under ledning av domhavande och nämndemän, och framför dem stod en man vars rykte sedan länge hade hunnit före honom.
Nils Damberg, drygt femtio år gammal, bleklagd, lätt skelögd och iförd brun tröja med skinnbyxor, stirrade envist ner i golvet. Han var fängslad vid handklovarna och nyligen hit förpassad från länsfängelset. Åklagaren, kronobefallningsman Fredric Sandahl, lade upp handlingarna framför sig. Fallet rörde en stulen säck korn från änkan Ingeborg Nilsdotter på torpet Beckudden, men åklagaren anade att det bara var isbergets topp.
Vakande ögon i natten
Historien hade sin början nätterna innan. Änkan Catharina Petersdotter i Svenarum hade saknat väv, och hennes misstankar hade fallit på torparen Nils Damberg i Sjöbo. Hon hade därför lejt två ortsbor, Peter Svensson och Nils Svensson, att hålla vakt kring Sjöbo natten mellan den 29 och 30 maj.
Klockan elva på kvällen hade de sett Damberg lämna torpet med en tom säck. Tre, fyra timmar senare kom han tillbaka – denna gång med en tung börda på ryggen. De grep honom på stört. I säcken bar han nio och en halv kappa korn samt ännu en tom säck. De förde honom till Kohult, där änkan Ingeborg Nilsdotter tidigt samma morgon upptäckt att hennes spannmålsbod brutits upp. Damberg hade då, i ett svagt ögonblick, erkänt stölden och erbjudit änkan både kornet tillbaka och en uppgörelse om saken bara tystades ned.
Men nu, inför rätten, vägrade Damberg att kännas vid det.
-Jag har inte tagit något från Ingeborg, hävdade han med fast stämma.
Förklaringen lät nästan för bra för att vara sann: hans hustru skulle några dagar tidigare ha köpt kornet av en dragonhustru vid namn Ulrica Brandt i Källåsen. Samma natt hade han varit tvungen att hämta det, eftersom han fått låna grannens oxar för att plöja en liten åkerlapp i gryningen. Att han erbjudit änkan pengar i Kohult? Det hade bara berott på att han hotats med det skräckinjagande länshäktet om han inte betalade, ett öde han fruktade mer än allt annat.
Vittnesmålen hopas
Rätten lyssnade skeptiskt. Den ena ortsbon efter den andra kallades fram för att avlägga vittnesmål. Vittne efter vittne målade upp bilden av en man som under hela sitt liv varit känd för ohederlighet, stöldrykten och lösa tyglar.
Jonas Månsson i Hult berättade hur han på morgonen efter gripandet försökt få Damberg att bekänna:
Damberg erbjöd sig att betala femtiotvå riksdaler bara änkan fick ta en ko som pant, bara vi släppte honom.
En efter en trädde grannarna fram. De berättade om fotspår i daggiga spår som lett från Beckuddens uppbrutna bod direkt mot Dambergs stuga. De berättade om hur Damberg försökt muta sina väktare med en riksdaler i handen för att slippa undan, och hur det i byarna länge gått viskningar om att han bar med sig dyrkar.
Framåt eftermiddagen hårdnade pressen. Ännu fler vittnen kallades, däribland grannen Annika Johansdotter, som hört änkan Ingeborg ropa i panik vid boden tidigt den morgonen, och som noterat att bodens nyckel vid det laget hängde långt bort på stugväggen. Åklagaren drog dessutom fram gamla synder i ljuset, ett tidigare domslut från 1785 där Damberg dömts till nio par spö för innehav av falska nycklar, samt rapporter om att han knappt någonsin satte sin fot i kyrkan eller deltog i nattvarden.
Ingen ände på skuldberget
Damberg stod dock på sig. Trots att säckarna jämfördes och kornet visade sig vara kusligt likt änkans förlorade skörd, trots att hans egna löften om uppgörelse vittnades om gång på gång, skakade han på huvudet och förnekade allt.
När rätten till sist skulle fälla dom visade det sig att flera viktiga pusselbitar saknades. Dragonhustrun Ulrica Brandt, som sades ha sålt kornet, låg sjuk i sängen och hade nyligen tagit emot den heliga nattvarden av komministern. Dessutom behövde Dambergs egen hustru och den lokala torparen Gustaf Törnros höras angående en annan stöldhistoria om stulet hö.
Domhavanden slog fast att målet måste skjutas upp till ett kommande urtima ting. Bevisläget var tungt och misstankarna starka, men alla parter skulle höras färdigt.
När ordföranden slutligen slog klubban i bordet och förklarade tinget avslutat, var luften i gästgivaregården mättad av spänning. Nils Damberg fick finna sig i att återigen lägga handklovarna på handlederna. Vaktknektarna tog ett stadigt tag i hans armar och förde honom tillbaka ut i junikvällen, raka vägen mot det länshäkte han så länge försökt undvika.
|
|---|
| Dead: | 1836-04-25 Torpet Sjöbo, Vrigstad F | |
|---|
| Marriage: | 1791-06-13 2) | Greta kom från Albohult |
|---|
Nils 32 och Greta 25 år vid vigseln
Personal History
| Year | Age | Event |
|---|
| 1759 |
|
Birth 1759 Damkroken, Våxtorp F. |
| 1766 |
|
Spouse 33 Greta Knutsdotter is born 1766. |
| 1791 |
|
Mother 65 Cajsa Jonasdotter dies 1791 Damkroken, Våxtorp F 3). |
| 1791 |
|
Marriage 33 Greta Knutsdotter 1791-06-13. 2) |
| 1792 |
|
Son Sven Damberg is born 1792-03-26 Sävsjöholm, Svenarum F 4). |
| 1794 |
|
Son Carl Fredrik Damberg Nilsson is born 1794-04-13 Gransbo, Svenarum F. |
| 1798 |
|
Daughter Märta Beata Damberg is born 1798-06-06 Gransbo, Svenarum F. |
| 1798 |
|
Unpaid rent 1798-11-10. 1) |
| 1801 |
|
Son Jonas Magnus Damberg is born 1801-03-29 Sjöbo, Svenarum F. |
| 1806 |
|
Daughter Ulrica Damberg is born 1806-01-19 Sjöbo, Vrigstad F. |
| 1808 |
|
Stöld 1808-06-18 Västra Härads urtima ting. |
| 1809 |
|
Son 16 Johannes Damberg is born 1809-07-06 Sjöberg Trismålen, Vrigstad F 5). |
| 1812 |
|
Daughter Märta Beata Damberg dies 1812-10-09 Torpet Sjöbo, Vrigstad F. |
| 1834 |
|
Spouse 33 Greta Knutsdotter dies 1834-06-06 Torpet Sjöbo, Vrigstad F. |
| 1836 |
|
Death 1836-04-25 Torpet Sjöbo, Vrigstad F. |
Sources
| 1) | Västra Härad's parish register on 10/11 1798 |
| |
| | |
| 2) | Svenarum C:2 (1751-1813) Bild 15 / sid 23 (AID: v36210.b15.s23, NAD: SE/VALA/00358) |
| |
| | |
| 3) | Domkapitlet i Växjö (F, G, H) AI:65 (1791) Bild: 1100 Sida: 213 |
| |
| | |
| 4) | Svenarum C:2 (1751-1813) Bild 136 / sid 265 (AID: v36210.b136.s265, NAD: SE/VALA/00358) |
| |
| | |
| 5) | Vrigstad C:3 (1794-1837) Bild 57 / sid 109 (AID: v36566.b57.s109, NAD: SE/VALA/00432) |
| |
|